|
MEDAN BEIRUT BRANN
PASSAGEN.SE
"Slutscenerna i
'Medan Beirut brann' är de starkaste jag sett i
år."
Medan
Beirut brann" är häpnadsväckande bra. Inte
bara för att vara en debutfilm. Men så har
också den libanesiske regissören Ziad Doueiri
gått i den bästa av berättarskolor,
nämligen hos Quentin Tarantino som haft Doueiri som
fotografhjälp i alla sina filmer. När Doueiri
filmar sin egen barndom är det berättelsen om
en helt vanlig familj i en helt vanlig stad. En vanlig
stad som sakta och utan någon vettig
förklaring utvecklas till det absurda, blodiga
tv-program som för oss svenskar var 70-talets
Beirut.
(...)
Kontrasten mellan krigets anarki och familjens, den lilla
världens, försök att hålla ordning i
tillvaron skildras på ett sätt som är
fullständigt mästerligt. Rollen som Tarek
spelas av regissörens lillebror Rami, ett
fynd.
Erik
Helmerson/Avisa
Publicerad
på passagen.se, april 2000
Copyright © passagen.se
FILMKRÖNIKAN, SVT
"Det är
ganska förlösande att se den här
filmen"
Doueiri har framförallt lyckats med konststycket att
göra en lättsam film om krig och det utan att
tappa allvaret. (...) Mycket bra exempel på hur en
film kan lyckas vara både upplysande och
underhållande på samma gång. (...) Det
är trots allt då filmer är som
bäst.
Fredrik
Sahlin
Filmkrönikan
2000-04-11
Copyright © SVT
CINEMA.SE
"Gå och
se!"
Doueiri
har i Medan Beirut brann gjort en känsligt
utförd film som klarar av balansgången mellan
humor och tragik galant. Filmen ska däremot inte ses
som ett direkt historiskt dokument med förklaringar
om krigets orsaker och verkan. Även om man kan ha
invändningar mot just avsaknaden av rena fakta ska
man ha regissörens självupplevda perspektiv i
åtanke. Då kan man också se filmen
för vad den är, en högst personlig
betraktelse av hur ett krig påverkar
människor. Och detta är berättat med en
sådan slående ärlighet och uppriktighet
att uppmaningen kan bara bli ett "gå och
se".
Roland
Madaràsz
Publicerad
på cinema.se, april 2000
Copyright © cinema.se
Läs
hela recensionen
SVENSKA DAGBLADET
"Fängslande
och i högsta grad levande"
Resultatet
blir en ovanligt lyckad och klichéfri psykologisk
studie där man kan följa allvarets gradvisa
inbrytning hos de unga. (...) Det ypperliga
skådespeleriet förstärker ytterligare
trovärdigheten och tätheten. Kanske är det
ett utslag av deras amatörmässighet, men den
svårtydda utstrålningen hos de två
huvudpersonerna - spelade av Mohamad Chamas och
regissörens yngre bror Rami - gör deras
gestaltningar både fängslande och i
högsta grad levande. (...) Men man känner
så att säga hur Beirut andas, och därvid
framstår kriget, till en grad sällan
förmedlad i nyhetsinslagen, i hela sin
bottenlösa dåraktighet.
Ludvig
Hertzberg
Publicerad
i SvD, 2000-04-14
Copyright © SvD
RAPPORT MORGON
"En sevärd
film om en mycket komplicerad tid i historien"
Det
ryms både komik och tragedi i den här filmen,
men den håller sig i den här litet varma,
mysiga tonen om hur tonåringar hade det på
den här tiden. Ziad Doueiri har lyckats få in
oerhört mycket liv i varje scen, men sen
håller inte historien riktigt ihop. Den är
litet tablåartad, men ger ändå en
fantastisk bild av hur Beirut tedde sig under kriget.
Detta är en udda liten film, en sevärd film om
en mycket komplicerad tid i historien.
Gunnar Bolin
 
Publicerad
i Rapport Morgon, SVT, 2000-04-12
Copyright © SVT
Läs
hela recensionen
NYHETSMORGON
"Förträffligt
trevlig; rolig att se"
Påminner
om fransk nyvågfilm, väldigt informell,
väldigt lekfull (...) Positiv grundton.
Nils Petter Sundgren
Nyhetsmorgon,
TV4, 2000-04-13
Copyright © TV4
|
