|
|
|
Formgivet med bilder, som PDF-fil |
SONATINEOm filmenI Sonatine möter vi gangstern Murakawa från Tokyo, spelad av Kitano själv. Murakawa har tröttnat på gangsterlivet och börjar så smått fundera på att dra sig tillbaka. Motvilligt låter han sig dock övertalas av sin boss att åka till Okinawa med några mannar för att medla mellan två rivaliserande yakuzagrupper. När Murakawa anländer till ön börjar han snart ana att något inte står rätt till. Konflikten mellan de två gängen visar sig vara bagatellartad och de lokala gängledarna står tämligen frågande inför Murakawas närvaro på ön. Ganska snart förstår Murakawa att det finns andra orsaker till hans resa till Okinawa. Efter ett bombattentat mot deras högkvarter drar sig Murakawa och hans män tillbaka till ett hus vid havet för att ligga lågt och invänta nya direktiv från sin boss. De fördriver tiden med lekar och upptåg av olika slag Sonatine innehåller alla de ingredienser som har kommit att bli Takeshi Kitanos cinematografiska kännetecken: miljöerna hämtade ur polis- och gangstervärlden; de tablåartade scenerna; stillheten som bryts av plötsliga utbrott av våld - våldsamt men aldrig spekulativt ; humorn - lågmäld och lite udda och sist men inte minst Takeshi Kitanos egen karismatiska scengestalt. Allt sammantaget är detta ingredienser som har gjort Takeshi Kitano till ett av de mest spännande och intressanta regissörsnamnen på den internationella filmscenen under 1990-talet.
TAKESHI KITANO(nedanstående uppgifter är hämtade ur pressmaterialet till Hana-Bi, distribution: Sandrew Metronome) Takeshi Kitano (även kallad "Beat" Takeshi; f. 1947 i Senju, en fattig förort till Tokyo) är efter en 25-årig karriär, Japans kanske ledande mediapersonlighet. 1967 sökte Kitano in på Meiji-universitetet. Hans planer var då att en dag få en anställning vid Honda-koncernen. 1972 var Kitano med om att bilda en satirisk komikerduo kallad "The Two Beats". Som skådespelare har han senare antagit namnet "Beat" Takeshi. Kitano, som alltid sökt att utmana tabun och konformismen i det japanska samhället, blev efterhand en otroligt populär komiker inom TV-mediet. Han arbetar både med fysisk och verbal komedi. I sina program kommenterar han med blixtsnabb replikföring tillståndet i den japanska nationen. Kitano syns alltjämt varje kväll i TV-rutan. Kitano har förekommit i pjäser, talk shows och i reklaminslag. Vidare har han skrivit krönikor i olika tidskrifter samt publicerat ett stort antal romaner, diktsamlingar, kåserier och skivalbum. Den ytterst mångsidige Kitano inledde sin skådespelarbana inom filmen 1981. Han slog igenom internationellt två år senare som den brutale och samtidigt sentimentale sergeant Hara i Nagisa Oshimas "Merry Christmas, Mr. Lawrence" mot David Bowie. En amerikansk kritiker skriver att Kitano har samma utstrålning som en "cool Hollywoodstjärna på 40-talet" och kallar honom "en asiatisk Robert Mitchum". 1994 kunde vi se Kitano i Robert Longos "Johnny Mnemonic" med Keanu Reeves. Kitano tog rollen därför att han var nyfiken på hur en storproduktion i Hollywood fungerade. Den nedanstående filmografin tar endast upp några av de 18 filmer Kitano till dags dato spelat i. 1989 debuterade Kitano mer av en slump som regissör med "Violent Cop" (distribution: Svenska Filminstitutet). Filmen skulle egentligen ha regisserats av Kinji Fukasaku, en expert på yakuza-genren och med Kitano i huvudrollen. Då inspelningsschemat inte visade sig passa med Kitanos övriga åtaganden, ombads han - när den ursprunglige regissören hoppade av projektet - att själv överta regin samt skriva om manuset efter eget behag. Kitano svarade även för klippningen. "Violent Cop" fick ett mycket gott mottagande och det finaste berömmet kom från den nu 87-årige "kejsaren" själv, en av filmhistoriens största gestalter, Akira Kurosawa, som Kitano beundrar mycket. Han nämner särskilt "Demonernas port" ("Rashomon") och "De sju samurajerna" som sina förebilder. Bland Kitanos europeiska favoriter återfinns Federico Fellinis "Clownerna" och Jean-Luc Godards "Tokstollen" ("Pierrot le fou"). Som regissör blev Kitano snart en kultfigur utomlands för sina filmer som "Kokpunkten" (distribution: Svenska Filminstitutet) och "Sonatine" (visad i Cannes 1993) med deras blandning av ultravåld och inslag av komik. I hemlandet däremot fortsatte man att hylla honom enbart i egenskap av komisk-satirisk TV-personlighet. "Ingen ser mina filmer i Japan, de försvinner efter en vecka på repertoaren", har Kitano sagt. Kitanos satiriska roman "Many Happy Returns" filmades 1993 av hans f d regiassistent Toshihiro Tenma. 1994 råkade Kitano ut för en svår bilolycka och blev livsfarligt skadad. Han tillfrisknade dock häpnadsväckande snabbt och återupptog redan samma år sin verksamhet. Ett internationellt genombrott för Takeshi Kitano kom 1997 när "Hana-Bi" belönades med Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig. Vid årets Cannesfestival deltog Takeshi Kitano i tävlingsprogrammet med sin senaste film "Kikujiru", en humoristisk och sentimental "road movie" om en man som ger sig ut på en resa tillsammans med en liten pojke för att leta efter pojkens biologiska mamma som han aldrig har träffat. "Kikujiru" får svensk distribution genom Sandrew Metronome, Kitanos nästa filmprojekt går under namnet Brother och kommer att bli hans första film i USA. Filmen skall handla om en yakuzaganster som flyr till Los Angeles sedan hans gangsterfamilj utplånats i Tokyo.
|
Tillbaka
till sidans topp
Filmkatalogen
- Recensioner
- Bildarkiv
- Annonsklichéer-
Hemsidan
|
|
novemberfilm |
|
tel:
08-632 01 85 |
© Formgivning o webbansvarig: Ditte Tengvall
Sidan senast uppdaterad 990819