MON-RAK TRANSISTOR
Synopsis
”Livet är så oförutsägbart...”
Pan, en ung grabb från landsbygden i norra Th ailand, sitter i fängelse i Bangkok för att ha stulit ett guldhalsband.
Fängelsevakten, som kommer från samma by som Pan, återberättar det händelseförlopp som fått Pan att råka så illa ut. Naive och charmerande Pan älskar att sjunga och drömmer om att en dag bli stjärna. Under en marknadsfest möter han Sadaw. Pan inser att han har mött sitt livs stora kärlek. Under fl era månader försöker han ihärdigt att vinna hennes hjärta under stort motstånd från hennes gamle eldfängde far, Chuey. Men kärleken övervinner allt, ljuv musik uppstår och de unga tu får varandra.
När Sadaw är gravid i femte månaden blir Pan inkallad till militärtjänstgöring. Under en permission vinner han en sångtävling och blir erbjuden en plats i ett dansband från Bangkok. Han deserterar helt sonika från armén för att följa sin dröm. Men drömmen blir till en mardröm, vilken allt medan åren går leder Pan allt längre bort från hans drömmars mål och den plats på jorden han kallar hem. Det är en resa där oskuldsfullhet och berömmelse, skuld och sonande, buddhism och materialism undersöks allt igenom.
Magisk kärlek och thailändsk schlager
Mon-rak Transistor är en kärlekshistoria för det tjugoförsta århundradet, men med en pikant retro-smak. Titeln refererar till den transistorradio som Pan ger till sin käresta, Sadaw: en ömt vårdad ägodel som slutar sönderslagen på golvet. Det thailändska ordet ”monrak” betyder bokstavligen ”magisk kärlek”. För en thailändsk biopublik associerar titeln även till en klassisk thailändsk biosuccé från 1970, Mon-rak Looktung (Mon-rak Country).
Pen-ek Ratanaruang har förankrat sin fi lm i sångerna från Th ailands mest berömde schlagersångare, Surapol Sombatcharoen (1930-1968). Han var den störste stjärnan av sin tid och Th ailands första singer-songwriter av rang. Den 16 augusti 1968 var han på väg till sin bil efter en konsert inför en storpublik i Nakorn Pathom, när en beväpnad man sköt honom med fyra skott. Två skott träff ade Surapol Sombatcharoen i huvudet och han dog omedelbart. Mördaren greps aldrig och mordet har förblivit ouppklarat.
Mon-rak Transistor är på en och samma gång en komedi och melodram med alla de klassiska ingredienserna: goda människor, onda människor, starka känslor och ett dramatiskt händelseförlopp. Regissören Pen-ek Ratanaruang använder sig av starka och klara färger när han målar upp denna historia om en ung mans odyssé bland tillvarons alla blindskär. Allt ackompanjerat av de allra mest charmerande thailändska schlagerdängor som tänkas kan.
Att leva i en stiliserad värld
- utdrag från en intervju med Pen-ek Ratanaruang av Tony Rayns
Vad fi ck dig att fi lmatisera Wat Wanlayangkoons roman?
Jag läste den för fl era år sedan och tyckte att den skulle
kunna bli till en interessant fi lm.
Eftersom jag insåg att den skulle kosta mer än vad jag vanligtvis fi ck i budget från mina producenter rusade jag inte åstad med projektet. Romanens intrig är mindre engagerande än dess atmosfär. Man kan nästan känna doften av byn där boken utspelar sig. Jag kände att jag skulle kunna göra någonting med den atmosfären.
Men du har inte gått in för en realistisk gestaltning…
Jag är antagligen inte en tillräckligt skicklig regissör för att göra en sådan här fi lm som ett konventionellt drama. Dessutom är har jag mina rötter i Bangkok, inte på landsbygden. Jag har alltså inga egna minnen eller erfarenheter att använda mig av. Jag diskuterade med min fotograf och produktionsdesigner om att skapa en lätt stiliserad värld. Inte så stiliserad att den hoppar ut ur fi lmduken och propsar på att bli sedd, utan bara tillräckligt stiliserad för att avlägsna fi lmen bort från den strikta realismen. Till stor del uppnådde vi detta genom kläderna. I en genomsnittlig thailändsk fi lm skulle inte Sadaws pappa visas upp i Addidas-kortbyxor, men vi gjorde det. Jag gillar loppiskänslan, att det skulle kunna vara någons bortslängda kläder. Om du åker uppåt landet så stöter du faktiskt på byar som inte verkar ha förändrats på 30 år. Vi använde oss av denna lätta retro-känsla som utgångspunkt för vår stilisering.
Jag utgår ifrån att romanen inte har samma musikinslag?
Nej, det har den inte. Jag la till dem. Jag tror att det var när jag skrev episoden i armélägret som jag först tänkte på att göra något i musikalväg. Jag ville göra något annat än det sedvanliga montaget av soldatlivet, och tänkte med en gång på Surapols sånger. Vid min första diskussion med producenten och fi nansiärerna blev jag avrådd ifrån att använda hans musik. Att lösa rättigheterna skulle bli en juridisk mardröm, hävdade de. På 60-talet fanns det ingen riktig respekt för copyright-lagarna i Th ailand och efter Surapols död har det pågått ändlösa juridiska processer för att fastslå äganderätten och copyright. Men det hela slutade med att jag använde mig av hans sånger i alla fall, för de är mycket bättre än alla andra sånger från den tiden som jag lyssnade igenom under arbetet med filmen.
Jag hade först tänkt mig att Pans sånger skulle dubbas av någon annan, så att det skulle vara en klar kontrast mellan Pans sätt att prata och hans sätt att sjunga. Idén var att Pan skulle framstå som något slags medium när han uppträdde på scen. Men skådespelaren Suppakorn Kitsuwan insisterade på att få försöka sjunga själv, vilket han gjorde med den äran. Så vi använde oss av hans röst till slut. Hans röst är inte perfekt, men han har klart och tydligt talang
Du använder dig inte av ett storyboard när du gör dina fi lmer. Betyder det att du ändrar på manuset under produktionens gång?
Jag har en idé om hur fi lmen skall se ut när den är färdig, men det är stämmer att jag brukar ”hitta” fi lmen under resans gång. Själva inspelningsarbetet är den del av processen som roar mig minst. Det är inte kul att hantera 70 personer varje dag på inspelningsplatsen. Jag planerar fi lmen endast i den utsträckning som krävs för att inspelningsarbetet skall fl yta lugnt och fi nt. De ändringar som sedan görs kan bero på inspelningsplatsens beskaff enhet eller på oförutsedda faktorer, t ex skådespelarnas påverkan på den kreativa processen.
Om regissören
Pen-ek Ratanaruang föddes i Bangkok 1962 och tog en magisterexamen i konsthistoria vid Pratt Institute i New York. Efter att ha arbetat som grafi sk designer i New York återvände han till Th ailand för att arbeta på en reklambyrå. Efter hand började han regissera reklamfi lmer för den thailändska byrån Th e Film Factory.
Hans reklamarbete har vunnit mer än tjugo nationella och internationella priser. Han regisserade sin första långfi lm 1997 och den visades i Forumsektionen vid Berlin Film Festival året därpå.
Produktionsuppgifter:
REGI OCH MANUS
Pen-ek Ratanaruang
BASERAD PÅ EN ROMAN AV
Wat Wanlayangkoon
PRODUCENTER
Nonzee Nimibutr,
Duangkamol Limcharoen
VERKSTÄLLANDE PRODUCENT
Charoen Iamphungporn
PRODUKTION
Cinemasia Co., Ltd.
FOTOGRAF
Chankit Chamniwikaipong
KLIPP
Patamanadda Yokol
LJUS
Chalaom Pidpad
PRODUKTIONSDESIGNER
Saksiri Chuntarangsri
SCENOGRAFI
Wittaya Chaimongkol
ROLLBESÄTTNING
Sukumaporn Suthisrisinlpa
KOSTYM
Sombatsara Teerasaroch
LJUD
Amornbhong Methakunavudh
MUSIK
Amornbhong Methakunavudh, Chatchai Pongprapapan
REGIASSISTENTER
Cherdpong Laoyont, Watanachon Kongthon
|
I rollerna:
Pan - Suppakorn Kitsuwan
Sadaw - Siriya Pukkavesa
Yod - Black Pomtong
Suwat - Somlek Sakdikul
Dao - Porntip Papanai
Siew - Ampol Rattanawong
Chuey - Prasit Wongrakthai
Fängelsevakt - Chartchai Hamnuansak
Kiattisak - Akarat Nitipon
Yen - Sawang Rodnuch
Oye - Chanikan Pocharat
Sia Noom - Baworanrit Chantasakda
m.fl.
Tekniska uppgifter:
LÄNGD
115 minuter
CENSUR
FORMAT
35 mm, färg, svensk text
BILDFORMAT:
Vidfilm 1:1,85
LJUDSYTEM: Dolby Surround EX
DIALOGSPRÅK
Thailändska
ÖVERSÄTTNING:
Thomas Löwhagen
och Kalaya Wictorin
IMPORT - DISTRIBUTION:
novemberfilm
med stöd från Svenska Filminstitutet
ANSVARIG UTGIVARE:
Martin Sörnäs
BOKNING:
Kulturföreningen Kedjan
|
Filmografi - Pen-ek Ratanaruang
|
2003
|
UNIVERSUMS SISTA DAGAR
|
|
2001
|
MON-RAK TRANSISTOR
|
|
1999
|
6ixtynin9 (Ruang Talok 69)
|
|
1997
|
Fun, Bar, Karaoke
|
|
|
