LÄNGE LEVE
KÄRLEKEN!
Synopsis:
Länge
leve kärleken! är en film om en kvinna och
två män i Taipei. May är
fastighetsmäklare, Ah-rong är
gatuförsäljare och Shiao-kang arbetar för
en begravningsfirma som säljer gravkammare för
urnor, sk kolumbarieplatser,
Deras
vägar korsas när Ah-rong och Shiao-kang kommer
över varsin nyckel till en av Mays
visningslägenheter. De börjar besöka
lägenheten i smyg, till en början ovetande om
varandra.
Länge
leve kärleken! belönades med Guldlejonet
och det internationella kritikerpriset vid filmfestivalen
i Venedig 1994.
Om
regissören
Tsai
Ming-liang föddes 1957 i Malaysia och flyttade till
Taiwan 1977. Fyra år senare blev han utexaminerad
från Institutionen för drama vid Chinese
Cultural University. Han började arbeta med teater i
Taipei och skrev, regisserade och uppträdde
själv - och gjorde starkt intryck på publiken
med sitt originella bildspråk och lakoniska humor.
Teaterarbetet ledde vidare till nya framgångar som
manusförfattare och Tsai regisserade också
dramatik för TV, en stadig grund att stå
på när han sedan tog steget över till
film. Tsai Ming-liang håller på att arbeta
med sin nästa film, Time Zone.
Tsai har
utmärkt sig som en skarpögd observatör av
urban alienation. Hans särpräglade stil kom
till uttryck redan i debutfilmen, Rebels of the Neon
God, som i ett slag förde fram honom som en av
de ledande regissörerna i den andra vågen av
Taiwans "nya våg", som hade brutit fram på
mitten av 1980-talet med regissörer som Edward Yang
och Hou Hsiao-hsien i spetsen.
Taipeis vilsna
själar
(Intervju
av Peggy Chiao)
Peggy
Chiao: Dina tidigare arbeten för teater, tv och
film är alla baserade på originalmanuskript.
Har du någonsin funderat på att filmatisera
material från andra källor?
Tsai
Ming-liang: Jag har ganska dåligt minne. Av de
filmer jag har sett och romaner jag läst kommer jag
inte ihåg specifika detaljer, bara
stämningarna i dem. Än så länge har
jag inte läst något som har varit
tillräckligt intressant att filmatisera.
Allt mitt arbete bygger på oväntade
ingivelser. I Länge leve kärleken! ville
jag göra en film om Taipei. Det förbryllande
kärleksförhållandet mellan tre
människor berättar om vad som är nutidens
romantik i Taipei, om storstadsmänniskornas hunger
efter verklig kärlek och deras frustration under
deras fåfänga jakt efter den. Så fort
jag har fått en idé för en film
koncentrerar jag mig på de tekniska aspekterna av
att berätta historien på ett fascinerande
sätt.
Peggy
Chiao: Hur kom du på de tre karaktärerna i
Länge leve kärleken?
Tsai
Ming-liang: Under tiden jag arbetade med manuskriptet
byggde ett fastighetsbolag en utställningslokal
tvärs över gatan. Varje dag spred de
outhärdligt högljudda reklambudskap via
högtalare för att locka köpare. Jag
höll på att bli vansinnig. Jag började
ringa otrevliga samtal till dem, och jag besökte
deras kontor i utställningslokalen för att
studera hur fastighetsmäklare arbetar. Då
upptäckte jag att många av mäklarna var
kvinnor. Som mäklare var de tvungna att vara bra
på att umgås med folk. De arbetade
långa dagar i jakten på en hög
provision, allt för att kunna njuta av det goda
livet, men inombords var de ensamma. De var
självsäkra; de visste hur man skulle sköta
försäljningssnacket och när man skulle
sätta in stöten mot kunderna. Det är
på dessa fastighetsmäklare som jag baserade
den kvinnliga huvudrollen.
Shiao-kang var ursprungligen tänkt att vara en
radioamatör, ett fenomen som blivit något av
en subkultur bland Taipeis ungdomar. Han skulle
från sin lägenhet hålla koll på en
utomhuskabaré på en byggarbetsplats
tvärs över gatan; dagarna i ända skulle
han vara i radiokontakt med sina "vänner", men
ändå vara uttråkad och ensam.
Ah-rong var ursprungligen tänkt att vara en
gatuförsäljare som säljer ett par skor
till May. När hon ska lämna tillbaka skorna -
de går sönder efter en dag - har han rest till
Hongkong för att fylla på sitt skolager.
I den första manusversionen fanns det fem
huvudpersoner. Men jag gillade inte den versionen riktigt
därför bestämde jag mig för att ta
bort de mindre huvudrollerna och koncentrera mig på
de tre huvudkaraktärerna. Ursprungstanken var att
göra en lättsam komedi à la Eric Rohmers
Le rayon vert (1986, ej distribuerad i Sverige),
men under omarbetningen av manuset tonade jag ner
komedin.
Peggy
Chiao: Varför gjorde du Shiao-kang till en
försäljare av kolumbarieplatser?
Tsai
Ming-liang: Det hängde ihop med filmens tema. De
blomstrande affärerna för kolumbariebranschen
är ett tecken på hur överbefolkat Taiwan
är. Shiao-kang tillhandahåller tjänster
för de döda, medan May och Ah-rong
tillfredställer de levandes behov.
Peggy
Chiao: Vi har horder av gatuförsäljare i
Taipei på grund av att de inte har råd att
hyra eller köpa de dyra affärslokalerna. Vi har
en expanderande och kaotisk fastighetsmarknad med
stigande fastighetspriser som skrämmer iväg
köparna, vilket resulterar i 820 000 tomma
lägenheter i en överbefolkad stad. Är det
på grund av detta som du skapade
Ah-rong?
Tsai
Ming-liang: Jag har alltid fascinerats av
gatuförsäljare, speciellt en liten grupp som
brukar samlas utanför varuhuset Sunrise här i
Taipei. De flesta av försäljarna har bra smak,
de besöker Hongkong ofta, de ser bra ut, tjänar
mycket pengar och har egna bilar. När en
polispatrull närmar sig lastar de sina varor i
bilarna och samlas i gruppper och låtsas spela
kort. Jag känner faktiskt till en polis som brukar
jobba som gatuförsäljare på sin lediga
tid. De flesta av försäljarna lever ett
lättsamt liv utan förpliktelser. De kan sova
länge på morgnarna, de kan vara uppe till
gryningen och de reser som sagt ofta till Hongkong. Jag
tror - som utomstående betraktare - att det kostar
på att leva ett sådant liv.
Peggy
Chiao: Många av oss som har sett filmen tycker
att du skildrar Taipeiborna som en samling väldigt
ensamma människor.
Tsai
Ming-liang: Ja, May är en person som saknar
känslan av att höra hemma någonstans. Hon
säljer hem åt andra. "Hem" är en
väldigt abstrakt begrepp för henne. När
hon kommer hem äter hon sin mat stående
framför det öppna kylskåpet. "Hem"
är för henne ett badrum för
toalettbesök och en säng att sova i varje
kväll. Vad skulle hända om hon dog av
gasförgiftning medan hon tar ett bad? Ingen skulle
märka det. I min berättelse inser hon vidden av
sin ensamhet och isolering när hon stänger av
den läckande gaskranen. Det är då hon
bestämmer sig för att söka upp Ah-rong
igen. När hon försöker förföra
honom är hon lite av ett rovdjur. Hon lägger
inte ner sin själ i det. Hon är elegant, mogen
och vet vad hon vill när det gäller sex. Hon
hjälper Ah-rong att klä av sig men vill inte
bli kysst av honom. Efter de har legat med varandra,
stiger hon omedelbart upp ur sängen, lite likgiltigt
nästan som en man. Hon klär på sig och
lämnar honom som om ingenting har hänt.
Lee Kang-shengs roll som kolumbarieförsäljaren
Shiao-kang är något av en fortsättning
på hans rollfigur i Rebels of the Neon God.
I den filmen stod han på tröskeln till
vuxenlivet och var osäker på sin sexuella
identitet. I Länge leve kärleken! har
han precis tagit steget in i vuxenvärlden som en ung
försäljare. Han är vilse i tillvaron,
så rädd och full av smärta att han vill
ta livet av sig. Han är oerhört ensam. "Hem"
för honom är varhelst han befinner sig. Det
märker man när man ser honom göra sig
hemmastadd i den tomma lägenheten; när han
lagar mat, diskar och tvättar kläder i
jacuzzin. Psykologiskt sett kämpar han med sin
sexuella identitet. Därför är hans sista
scen - där han kysser en sovande Ah-rong - mycket
viktig. För Shiao-kang är det ett stort
genombrott, en bekräftelse på vad han
är.
Jag berättar
om människor i samhällets utkanter
(Intervju
av David Walsh)
David
Walsh: Min uppfattning är att du på en och
samma gång sympatiserar med dina karaktärer
samtidigt som du är kritiskt inställd till dem.
Stämmer detta?
Tsai
Ming-liang: Jag sympatiserar i stort med dem, men jag
måste erkänna att inte ens jag alltid
förstår mig på dem. När jag
studerar dem är min inställning hela tiden
objektiv. Jag försöker komma de här
människorna inpå livet.
David
Walsh: Är samhällsmiljön du skildrar i
filmen en del av din egen bakgrund?
Tsai
Ming-liang: Jo, det är den faktiskt. I allt jag
hittills har skapat berättar jag om människor i
samhällets utkanter. Min pappa var jordbrukare som
sedemera skaffade sig en egen liten butik.
Därför känner jag mig nära vanliga
människor. Jag är inte intresserad av rika,
förmögna människor. Varje gång jag
filmar, varje gång jag kommer nära
människor som de i den här filmen, känns
det bra. Samtidigt har jag en stark övertygelse om
att varje enskild individ är mycket svår att
förstå.
David
Walsh: Du ger en mycket kritisk bild av Taipei. Man
får intrycket av en stad som är
penningfixerad, alienerande och emotionellt utsvulten.
Är detta en korrekt beskrivning av din bild av
Taipei.
Tsai
Ming-liang: Ja, det tror jag. Men jag måste
säga att det finns många aspekter av Taipei
som jag självfallet inte har behandlat. Taipei
är en mycket komplicerad stad. Alla kämpar
på för sig själva, men det är
faktiskt en stad som rymmer mycket äkta
känslor.
David
Walsh: Jag skulle vilja prata lite om
skådespelerskan Yang Kuei-mei och den karaktär
hon gestaltar, fastighetsmäklaren May.
Tsai
Ming-liang: Vad det gäller
skådespelerskan, Yang Kuei-mei, tycker jag att hon
är unik i Taiwan. I tidigare taiwanesisk film
spelades de kvinnliga huvudrollerna av unga, vackra
skådespelerskor. Väldigt få kvinnor i
Yang Kuei-meis ålder skulle fått
möjligheten att spela en sådan roll som hon
gör här. Det är intressant att hon har
spelat med i de flesta av de populäraste filmerna i
Taiwan i år [1994], vilket tyder på
att den taiwanesiska biopubliken i första hand ser
på film och inte på filmstjärnor.
Jag ville skildra en arbetande kvinna i
trettioårsåldern. Hon arbetar med att
sälja fastigheter och lägenheter, vilket
är en ganska vanlig och lukrativ sysselsättning
i Taiwan, där fastighetsmarknaden är
överhettad. Jag har försökt gestalta den
kvinnliga karaktären på samma sätt som en
vanlig manlig roll.
David
Walsh: Jag tycker att den sista scenen - med May som
sitter och gråter - är extraordinär. Den
är mycket rörande. Scenen känns som en
tämligen logisk avslutning på filmen. Hur kom
du fram till det här slutet?
Tsai
Ming-liang: Ursprungligen ville jag ha en strimma
hopp på slutet. I manuset promenerar kvinnan i
parken och bestämmer sig för att
försöka sträcka ut en hand och söka
kontakt, att försöka älska. Hon går
tillbaka till lägenheten och väntar på
att den sovande mannen skall vakna. Så var det
tänkt att sluta.
Scenen
skulle spelas in i en park som just hade öppnats i
Taipei, men vi anlände på inspelningsdagen
upptäckte vi att parken på långa
vägar var färdig. Ingenting var klart, men den
hade ändå öppnats för
allmänheten. Jag blev så besviken över
detta att jag inte ville filma slutet som det var
tänkt. Därför blev det ett annat
slut.
David
Walsh: Jag undrar avslutningsvis om det finns andra
regissörer i Taiwan eller någon annanstans som
du beundrar.
Tsai
Ming-liang: Ja, flera stycken. En hel del kinesiska
regissörer från 1930-talet, regissörer
som arbetade i en realistisk tradition. Europeiska
regissörer från 1970-talet: Truffaut,
Antonioni och Fassbinder. Men det här är inga
influenser som tynger mig. När mina vänner ser
på film kommer de ihåg en massa bilder
från filmerna, det gör inte jag. När jag
filmar, filmar jag från hjärtat.
Filmografi
Tsai Ming-liang:
1992
- REBELS OF THE NEON GOD
1994 - LÄNGE LEVE KÄRLEKEN!
1996 - THE RIVER
1998 - HÅLET (sv. distr. Folkets
Bio)
Produktionsuppgifter:
ORIGINALTITEL
Aiqing Wansui
PRODUKTION
Central Motion Picture Corporation, Taiwan
1994
PRODUCENT
Hsu Li-kong
VERKSTÄLLANDE
PRODUCENT
Jiang Feng-chyi
REGI
Tsai Ming-liang
MANUS
Tsai Ming-liang, Tsai Yi-chun
och Yang Pi-ying
FOTOGRAF
Liao Pen-jung
KLIPP
Sung Shin-cheng
SCENOGRAF
Lee Pao-ling
LJUS
Wang Sheng Li Kohsin
LJUD
Yang Jing-an
|
I
rollerna:
Ah-rong...
Chen Chao-jung
Shiao-kang...
Lee Kang-sheng
May...
Yang Kuei-mei
Tekniska uppgifter:
LÄNGD:
118 minuter
CENSUR:
Tillåten från 11 år
DIALOGSPRÅK:
Mandarin
FORMAT:
35 mm, färg
BILDFORMAT:
Vidfilm 1:1,85
LJUD:
Mono
ÖVERSÄTTNING:
Thomas Löwhagen, Jimmy CM Lu
IMPORT
- DISTRUBITION:
novemberfilm
med stöd från Svenska
Filminstitutet
ANSVARIG
UTGIVARE:
Martin Sörnäs
BOKNING:
Kulturföreningen Kedjan
|
|
