|
|
|
DE DRUCKNA HÄSTARNAS TIDSynopsisI en bergsby i iranska Kurdistan lever fem föräldralösa syskon, två bröder och tre systrar, under svåra förhållanden. Den ene av bröderna, Mahdi, är handikappad och i stort behov av en operation. För att tjäna pengar till operationen arbetar hans bror Ayoub och syster Amaneh med olika sysslor åt de många smugglarna mellan iranska och irakiska Kurdistan, ett ofta tungt och farligt arbete i det kraftigt minerade gränsområdet. När äldsta systern Rojine går med på att gifta sig med en irakisk kurd lovar mannens familj att även ta hand om Mahdi. De bryter dock detta löfte när de får se hur svårt handikappad han är, och Rojines syskon erbjuds en mulåsna som kompensation. Med hjälp av mulåsnan hoppas Ayoub kunna tjäna tillräckligt med pengar för operationen.
Om Bahman GhobadiFödd 1969 i Bané i iranska Kurdistan. Pappan var polis och Ghobadi växte enligt egen utsago upp under ganska välbärgade förhållanden, även om familjen tvingades flytta runt mellan olika byar under kriget mellan Irak och Iran (1980-88). Efter avslutat gymnasium arbetade han inom radio och TV samt anslöt sig till en grupp amatörfilmare för att göra kortfilmer. Sedermera flyttade han till Teheran för att studera film, men då han inte var nöjd med utbildningen hoppade han av studierna. Sin huvudsakliga "utbildning" har han fått genom sitt intresse för fotografering samt smal- och videofilmning. Under åren 1995-1999 regisserade Ghobadi tio kortfilmer av vilka några erhöll priser vid nationella och internationella kortfilmsfestivaler. 1999 arbetade han som regiassistent åt Abbas Kiarostami när denne spelade in Vinden bär oss. Ghobadi har påpekat att han lärt sig mycket från Kiarostami, men även om han beundrar denne väldigt mycket vill han göra filmer efter eget huvud. Han värjer sig mot vad han uppfattar som en tendens i dagens Iran, att många försöker producera filmer i en slags "Kiarostami-stil". Ghobadi har även samarbetat med en annan av Irans många internationellt uppmärksammade filmregissörer, Mohsen Makhmalbaf. 1999 debuterade han som skådespelare i en av huvudrollerna i Mohsens dotter Samira Makhmalbafs film Takhté Siah (Svarta tavlor), med manus av Samira och Mohsen Makhmalbaf, vilken deltog i Cannesfestivalen 2000. De druckna hästarnas tid är Bahman Ghobadis långfilmsdebut, som han även har producerat och skrivit manus till. Om filmenDe druckna hästarnas tid är en av de första filmerna i Iran som spelats in på kurdiska (sorani). Ghobadi har i intervjuer betonat att han i första hand betraktar sig som iranier och i andra hand som iransk kurd. Men med filmens framgångar världen över har han fått finna sig i att iklädas rollen som talesman för de över 30 miljoner kurder som bor i Iran, Irak, Syrien och Turkiet. Barnen som spelar huvudrollerna i De druckna hästarnas tid mötte Ghobadi för första gången för några år sedan när han letade efter inspelningsplatser för en film. Mötet med dem gav upphov till den prisbelönta kortfilmen Life in fog (1998), vilken inspirerade honom till att närmare studera barnens situation. Han bestämde sig också för att arbeta tillsammans med dem i arbetet med manuset till De druckna hästarnas tid. Även om filmen har en stark dokumentär prägel och är baserad på verkliga händelser så är den helt och hållet fiktiv. Efter inspelningen har barnen återgått till sin vanliga liv. De väntar på att snön skall komma för att åter igen kunna arbeta för smugglarna, under den snöfria delen av året används lastbilar och jeepar för att transportera smuggelgodset över gränsen. Det var just snön som visade sig vara det största problemet under inspelningen. Först kom det för lite snö, vilket ledde till att man fick skjuta upp inspelningen ett år. Påföljande vinter, när snön dröjde in i det längsta, drog sig en av filmens finansiärer ur projektet och Ghobadi tvingades ensam axla producentansvaret. För att klara detta tvingades han dels sälja personliga tillhörigheter och dels låna pengar av byborna, dessutom engagerades större delen av hans familj i filmprojektet. En bror var regiassistent, en annan produktionsledare, en äldre syster letade inspelningsplatser och agerade medlare vid konflikter i filmteamet. Den viktigaste funktion hade dock, enligt Ghobadi, hans mamma. Hon skötte matlagningen under hela inspelningen, men hon skötte även kontakten med de högre makterna. Vid varje kris skyndade hon till den lokala moskén för att be, och varje morgon ringde hon sin son och undrade om han behövde något särskilt. Om det så rörde sig om "molnig himmel" eller "snö omedelbart" begav hon sig genast till moskén. På
grund av penningbrist var varje moment i efterarbetet en
mardröm. När filmen blev inbjuden till
sektionen La Quinzane des Realisateurs - Directors'
Fortnight i Cannesfestivalen 2000 skedde detta på
basis av en arbetskopia utan färdigt ljudspår.
Inbjudan medförde att Ghobadi fick förnyade
krafter att fortsätta det mödosamma arbetet med
att hitta finansiärer för att kunna
färdigställa filmen, men nackdelen var
emellertid att de iranska filmlaboratorierna höjde
sina priser så fort de fick höra om inbjudan
till Cannes. Regissören har ordet:Jag
föddes och växte upp i en liten stad i kurdiska
delen av Iran. Minnena från min barndom och ungdom
i Kurdistan har varit den största
inspirationskällan för mina filmer. De druckna
hästarnas tid är min första långfilm
och en av de första iranska filmerna på
kurdiska. Jag har gjort filmen som en
anspråkslös hyllning till mitt kulturarv. Jag
tror att film är ett utmärkt medium för
att öka kunskapen om kurderna - en folkgrupp
på 30 miljoner som lever i minoritet i Iran, Irak,
Turkiet och Syrien. Bahman Ghobadi, regissör
|
||||||||||||||||||||||||
Tillbaka
till sidans topp
Filmkatalogen
- Recensioner
- Bildarkiv
- Annonsklichéer
- Hemsidan
|
|
novemberfilm |
|
tel:
08-632 01 85 |
© Formgivning o webbansvarig: Ditte Tengvall
Sidan senast uppdaterad 2001-10-05